Så sant, hade jag bara en sekund och en önskning kvar i livet så skulle jag önska att du min älskade pappa satt här bredvid mig... höll min hand och sa att allting ordnar sig Lotta. Men tyvärr kommer den tiden aldrig mer tillbaka. Nu får jag i stället krama om mina två älskade döttrar och dela deras glädje och sorg för det är ju så det är... vi föds... vi lever våra liv och någon gång under resans gång så är det dags att ta farväl av varandra och lämna det man tagit för givet allt för många gånger...det vi kallar vårt liv. 

Så lev i nuet och var rädda om varandra!