Peter gav sig i väg till Hbg redan åtta i morse för att stå och sälja på loppis. Igår stod han loppis i Malmö och det gick bra. Men vi har samlat på oss en hel del under de 12 åren vi varit ett par så det räcker till några fler. Han tycker dessutom att det är hur kul som helst att stå och sälja medan jag verkligen tycker riktigt illa om det. Jag är inte alls någon försäljare utan jag blir bara så himla irriterad på allt prutande. Nej istället är det jag som står för inköpen i inredningsbutiker, klädbutiker, leksaksbutiker, på loppis och auktion.
Jag handlar - jag tröttnar efter ett tag på det jag köpt - lägger det i källaren (fullt övertygad att jag kommer att vilja ta upp det om ett tag igen. Medan familjen bara replikera med:
-Javisst kommer du att göra det för det brukar du ju göra. Så himlar dom med ögonen och ser ut som om dom bar på en gemensam hemlighet. Efter prylen åkt i källaren skrider jag till verket och inhandlar det jag har sett som passar så mycket bättre. Vid nästa källare röjning frågar mannen mig om jag inte ska ta upp någon av prylarna jag sparat. Inte det gamla sakerna, vet inte vad jag tänkte på när jag köpte dom, sälj dom på loppis svarar jag. Mannen och äldsta dotter tittar på varandra och ser ut som om dom vunnit ett vad. Ja jag erkänner jag till hör dom som har svart bälte i shopping och på detta visset ser jag ju till att mannen får motion och muskler:)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar